Sedna-objekten förklarade utan Planet Nio

I det här föredraget av Dr. Ann Marie Madigan får vi en alternativ förklaring till hur Sedna och de andra småplaneterna kan få fått sina underliga banor. SETI-instituet måste antingen ha haft en fantastisk timing att ha bokat henne bara dagar efter att Mike Brown förespråkade en Planet Nio. Eller så kände de till hennes forskning och beställde ett intressant svar.

För mig som lekman är de båda förslagens simuleringarna väldigt lika. Men medan Mike och Konstantin inte fick ihop något förslag med många små objekt så är det just vad Ann förespråkar. Iden är att småplaneterna tillsammans ska ha tillräcklig dragningskraft för att dra varandra in i de här banmönstren. Dessutom kunde Ann se i sina simuleringar hur småplaneterna bröt slig loss från Neptunus bana och blev lyfte sina perihelier, närmaste solavstånd lägre ut. Det här kan bli hur spännande som helst.

För översikts-observationerna Pan-STARRS och DECam kommer att kunna hitta de här objekten om de finns. Och inte helt oliksom Planet Nine handlar det också om en total massa på ca 1-10 jordmassor.

Tillägg. Nu har jag hittat pappret Ann skrev. http://arxiv.org/abs/1509.08920 Brown och Konstantin refererar till det i sin rapport. Det betyder alltså att de senare inte tror på Ann’s resultat. Men det vore fortfarande skoj att veta vad andra forskare säger om de här båda resultaten.