Skrivet av: Anders | januari 23, 2016

Planet Nine?

Planet Nine, som den kommit att kallas är en riktig teaser, det ska sägas först av allt.  Ungefär som när Higgs föreslog sin partikel för ett halvsekel sedan.  Eller fysikerna som letar supersträngar och supersymmetrier.

Mike Brown gissade att det kan ta 5 år att hitta den.  Och gav den typ 60% chans att faktiskt finnas.

Med det sagt, så är det en fantastisk story.  Min PC på jobbet kallar jag Sedna, efter Mike Browns småplanet (med en bana 69-936 AU ut från solen). Och Sedna spelar en huvudroll i den här upptäckten. När den hittades var den den enda vi kände till därutehelt ensam därute, en bra bit utanför Kuiper-bältet. Men nu har man hittat ett halvdussin till. Och det är här det börjar hetta till.

Titta på bilden överst på: http://www.findplanetnine.com/p/blog-page.html – äh, jag klistrar in Wikipedias variant här:


Planet_Nine_Orbit.svg

De lila banorna till vänster är omloppsbanor för Sedna-gänget (som ligger för långt bort för att vara utkastade av Neptunus). Gula banan åt höger är den tänkta banan för planet ”Nio”. För banorna till vänster är för samlade för att stanna så över årmiljonerna, det behöver finnas någon som håller ordning på (shepard) dem.

Och det man nu gjort är att man hittat en möjlig hypotes, både teoretisk och simulerat som kan förklara hur svärmen ser ut som den gör.

Konstantin Batygin (bara namnet!) är teoretikern och Mike Brown står för observationerna. Tillsammans har de suttit på Caltech och grubblat i halvannat år. De påstår till och med att de började med att försöka avfärda iden med en ny planet.  Med WISE-teleskopets kartläggning har man som som bekant planeter stora som Saturnus i den här häraden. Men till slut blev Mike och Konstantin ändå övertygade om att planeten kunde finnas och att presentera förslaget för världen.

En kul sak är att den troligen är en ”super-jord”, alltså den vanligaste storleks-klassen för de exoplaneter vi hittat. Vårt solsystem sticker snarast ut som inte har någon känd planet i den storleken. Man kan alltså använda kunskap från exoplanetforskningen för att motivera det rimliga det här förslaget. Det är häftigt.

Och varför uppmärksamheten? Förslag på nya planeter där ute brukar ha lite pseudo-vetenskap över sig. Den här hypotesen har helt enkelt lite bättre stöd (så här långt).
Simuleringen förklarar tre olika mönster man ser i hur banorna ligger till. (Det är lätt att läsa sig till på bloggen ovan).

Det är klockren vetenskaplig process. Man får mer data (TNO:er), man kastar ihop och testar en hypotes. Man väntar och hoppas på mer data och kanske en upptäkt.

Hur svår är den att hitta då? Hade den varit närmast solen i sin föreslagna bana så hade man kunnat hitta den med ett stöddigt amatör-teleskop. Så där tror man inte att den är. Man misstänker tvärtom att den gömmer sig bland galaxkärnans myller av stjärnor och
kräver de största instrument vi har för att hitta.

Så läget nu har förstås likheter med förutsägelserna om Neptunus runt 1845. Återstår att se om astronomerna vill lägga observationstid på att hitta Nine.


Responses

  1. […] mig som lekman är de båda förslagens simuleringarna väldigt lika. Men medan Mike och Konstantin inte fick ihop något förslag med många små objekt så är det just vad Ann förespråkar. Iden […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: