Skrivet av: Anders | oktober 28, 2012

Stoppa asterioder med paintballs

I filmen Armageddon från 1998 får Bruce Willis åter rycka ut och rädda världen. Denna gång som ledare för ett gäng oljeborrare som snabbutbildas till astronauter. Uppdraget: åk och spräng en asteroid ”stor som texas” (det är något större än 1 Ceres).

Det här är en film som t ex Phil Plait älskar att hitta fel i. Men iden med att skicka en atombomb och en oljerigg med rymdfärjan var inte den sista galna iden som framförts. Tvärtom, sedan filmen hade preimiär 1998 så har folk kommit med massor av olila förslag på hur vi ska rädda jorden, om vi hittar stenbumling på väg mot oss.

Nu senast föreslog MIT-doktoranden Sung Wook Paek att man skulle skjuta paintball på en asteroid!


Youtube-video som illustrerar förslaget.

Med 5 ton färg beräknas man kunna fördubbla mängden solstrålning som reflekteras från en 450 meter stor asteroiden. Med själva ljusets rörelseenergi vill man rubba omloppsbanan. Men man får inte ha bråttom, 20 år skulle det ta.

Jag älskar den här kreativiteten. Jag menar, att skicka en sond till den nyupptäckta planeten Alpha Centauri B b är kul att spekulera om. Men rymdsonder till asteroider byggs och planeras i detta nu. T ex OSIRIS-REx. Och inom de närmaste åren kommer säker en del av de här ”galna” förslagen att testas. (ja, inte den med oljeriggen då).

  • Paintballs may deflect an incoming asteroid
  • Tävlingen förslaget vann: ‘Move An Asteroid 2012 Competition’
  • Every Way Devised to Deflect an Asteroid
  • Annonser
    Skrivet av: Anders | oktober 20, 2012

    Vad har Draken och Rymdfärjan gemensamt?

    Saab 35 at Växjö Air Show 2012

    Saab 35 at Växjö Air Show 2012

    Morgan påpekade en sak igår, som jag inte tänkt på. SAAB 35 Draken och Rymdfärjan har samma vingprofil, dvs de liknar varandra sett uppifrån.

    Atlantis landar efter STS-30-uppdraget

    Atlantis landar efter STS-30-uppdraget

    Det de har gemensamt är den sk dubbel-delta-vingen som ser ut som två trianglar lagda över varandra.

    Lite googlande visade varför NASA valt dubbeldelta:

    The orbiter is shaped much like an airplane. It has many of the same parts as an airplane except for its engine configurations. The orbiter has wings that create lift. It uses a double-delta wing configuration to achieve the most efficient flight during hypersonic speed as well as providing a good lift -to-drag ratio during landing.

    Läser vi Wikipedia-artikeln om Draken så ser vi att det inte är en tillfällighet att planens vingprofiler liknar varandra:

    Valet föll på en konstruktion med en smal flygkropp med en dubbel deltavinge. Denna vingtyp gav goda flygegenskaper vid höga hastigheter på grund av den inre, mera pilformade vingen. Den yttre deltavingen kunde då kombinera detta med goda flygegenskaper vid lägre hastigheter.

    Man ville alltså kombinera hyggliga landningsegenskaper med bra högfartsegenskaper (Draken kunde flyga i över dubbla ljudhastigheten trots att det började byggas så tidigt som på 50-talet).

    Skisser på farkosterna:

    Draken

    Draken

    Ritning på Rymdfärjan

    Ritning på Rymdfärjan

    Jag blev nyfiken på hur Burans vingprofil såg ut, så här är en bild:

    Buran

    Buran

    Inte oväntat kan man se att Buran lånat även dubbeldelta-vingen från Rymdfärjan.

    Skrivet av: Anders | oktober 17, 2012

    Alpha Centauri Bb – lavaplanet stor som jorden

    Det här är stort. Äntligen har man hittat en plant i Alpha Centauri-systemet. Jag har just läst Next Door Neighbors? Earth-Sized Planet Discovered in Nearest Star System to Us av Nancy Atkinson.

    Flera team kämpar om att hitta planeter där men det var det europeiska ESO som med hjälp av HARPS-instrumentet blev först. Omloppstiden är bara 3.26 dagar och avståndet till α Centauri är bara 6 miljoner km. (Mycket närmare än Merkurius avstånd till solen och ca 20 gånger månens avstånd till jorden).

    Det betyder att närmaste kända exo-planeten nu är 4,3 ljusår bort. Tidigare rekordinnehavaren var Epsilon Eridani b på ett avstånd av 10,4 ljusår.

    Och det bästa av allt, man hoppas hitta fler planeter längre ut från stjärnan. (Det hade varit värre om de hittat en planet stor om Jupiter, då hade det minskat chanserna till ytterligare upptäckter).

    Redigerat: Mer på svenska om upptäckten:

    ESO:s egen pressrelease: ”Planet upptäckt runt Alfa Centauri”.

    Populär Astronomi: ”Alfa Centauri har en planet”.

    Skrivet av: Anders | augusti 25, 2012

    Första mannen på månen har dött

    Över nätet fick jag ikväll höra att första mannen på månen, Neil Armstrong, har avlidit. Han blev 82 år gammal.

    Neil Armstrong

    Neil Armstrong

    Förutom månresan med Apollo 11 flög han med Gemini 8.

    Gemini 8 lyfter

    Gemini 8 lyfter

    Neil framträdde inte så mycket på senare år så för mig är han mer än ikon än en personlighet jag kände till väl. Kanske är det bara Gagarin, första mannen i rymden, som personifierar rymdhistoria lika mycket som Neil.

    Skrivet av: Anders | augusti 22, 2012

    Crane lower that rover

    Jag är inte mycket för rapmusik och sånt, men den här videon om Curiositys landning gick jag igång på.

    Gruppen i Seattle som gjort den kallar sig Satire. Men innehållet är en ren hyllning till NASA och ingenjörerna på JPL (Jet Propulsion Laboratory i Kalifornien) om byggt rovern.

    Skrivet av: Anders | augusti 7, 2012

    Mars-landningen lyckades – det är värt att skoja om!

    Stort grattis Curiosity och alla medarbetare som lyckades fira ner dig på den röda planeten!

    Att förmänskliga ting, att tala om dem som personer och att låta dem uttala sig är inget nytt. NASA själva låter Curiosity uttala sig i jag-form på Twitter.
    Och webbserierna är inte sena att ge roboten känslor.

    Joy of Tech ägnar en skämtsam tanke åt alla ”dem” som aldrig kom fram till Mars.


    Och XKCD är förstås på tåget. (Men inte riktigt så hjärtknipande som den klassiska serien om Spirits öde).

    Och är man mätt på alla vackra ord och gratulationer så finns Twitter-kontot SarcasticRover (grov humor).

    Skrivet av: Anders | augusti 5, 2012

    Äntligen dags för landning på Mars

    Nu är det bara en dag kvar tills Curiosity (MSL) landar på Mars. Vill man läsa mer på svenska så har ”The ususal suspects” bland sveska bloggare skrivit flitigt.

    Jag passar på att bädda in ett par Youtube-snuttar med Mat och Emily från Planetary Society som verkligen visar hur stor och framförallt bred Curiosity är. Första videon handlar om kamerorna.

    På andra videon pekar de ut instrumenten ombord.

    Hursom, halv 8 på måndag morgon så smäller det! Jag kommer att följa det hela på Forumet Nasaspaceflight.com. Mest spännande tycker jag skycrane-momenter är. Alltså när ekipaget delar på sig och plattformen med raketmotorer firar ner rovern hängande i vajrar. Det är en helt ny metod men som kan bli användbar i framtiden. De gamla strövarna Spirit och Opportunity landande inte mindre spektakulärt, inbäddade i uppblåsta airbags som de var. Men man har räknat ut att att Curiosity är för stor för den metoden.

    Men varför använda en kran på ett rymdskepp? Det har flera fördelar.Följer raketplattformen med ner så måste man sedan få av rovern från landaren, t ex genom att fälla ut en ramp som marsbilen får köra ner på. Det ger extra vikt, tar tid och kan gå fel. Med skycrane-konceptet landar Curiosity på sina egna hjul, körklar. Dessutom ska själva landningen bli mjukare (utom för raketplattformen som får flyga iväg för att kraschlanda efteråt…)

    Skrivet av: Anders | november 23, 2011

    Fobos Grunt – en strimma av hopp

    Dramat går vidare. Aldrig har orden ”vi har telemetri” berört mig så mycket.

    Det var Svetoslav på forumet NASASpaceflight.com som skrev:

    IT’s NOT a JOKE!!! There’s telemetry received!

    Han brukar vara bland de mer väliformerade där.

    Rymdsond snappade snabbt upp nyheten och pekade även på ESA:s informativa artikel: ESA tracking station establishes contact with Russia’s Mars mission om vad de gjort i Perth i Australien.

    En viktig sak, tror man, är att sonden där nere är solbelyst, dvs får ström från solpanelerna när den flyger över Australien. Men den flyger i jordens skugga när är över Ryssland. Kanske fick den bättre med ström där nere och kunde svara. Det ESA gjorde var att montera en liten extra sändare på en parabolatenn på 15-meter. Och igår lyckades man skicka ett kommando om att starta radion. Och sonden svarade med en radiosignal! Och idag flög den över Perth igen och då fick man telemetri, alltså mätdata och information från sonden. Så nu har man något att sätta sig och analysera – nu är det hur spännande som helst. Vad säger signalerna? Går sonden att rädda. Kan den flyga till Mars? Buden är många. Universetoday.com försöker reda ut varför vissa säger att upskjutningsfönstret redan har stängt medan andra fortfarande hoppas. Förstår jag läget rätt så är det nu kört att flyga som planerat. Nu måste man, även i allra bästa fall, kompromissa. Kanske bara flyga till mars men inte hem. Kanske vänta i omloppsbana runt jorden till nästa ”fönster” om 26 månader, kanske dumpa landaren och flyga till mars med bara satelliten. Dramat går vidare.

    Skrivet av: Anders | november 17, 2011

    Fobos Grunt i Limbo

    Fobos Grunt befinner sig fortfarande i sitt Limbo. Den varken sänder telemetri (fjärrmätdata) eller svarar på kommandon från jorden. Väldigt lite har ny information har kommit sen förra inlägget jag skrev men de vildaste ryktena har hunnit avfärdas. Nu tror man att man har 4:e december på sig att rädda Mars-uppdraget. Men hoppet är inte stort. Kineserna, som hade en egen liten sond, Yinghuo-1, med ombord har helt kort meddelat att den har gått förlorad.

    Fobos Grunt under förberedelsearbetet. Bild: Roskosmos

    Ryssarna hävdar att hydrazinet ombord inte utgör någon fara. Vid ett återinträde kommer bränsletankarna att brinna upp och bränslet att spridas för vinden, så det blir ofarligt. Det var Jim Oberg, expert på rysk rymdfart, som stod för den pessimistiska förutsägelsen att hydrasinet skulle frysa och nå ner till jordytan.

    Två livstecken verkar man ändå få. Dels tumlar den inte, det kan man se från jordytan och det tyder på att styrsystemet arbetar. Dessutom verkar omloppsbanan inte ändra sig som väntat, något som man tolkar som att styrraketer arbetar eller att något läcker ut och gör att banan förändras. Det här har vi vetat i en vecka, men man är nu lite säkrare på att det inte är ett mätfel.

    Det börjar också klarna varför det är så svårt att kommunicera med sonden, den ligger för lågt. Planen var att raketmotorerna skulle starta automatiskt och föra sonden långt bort från jorden, där den är lättare att se och följa den med radiosantennerna. I LEO, låg jordbana, beter den sig nästan som ett flygplan, den flyger så lågt att den bara syns från en liten del av jordytan i taget. Ryssarna har dessutom inte kvar de radio-fartyg man hade på Sovjettiden som kunde kommunicera med satelliter från t ex Stilla Havet. Ytterligare ett problem med att sonden är för nära jorden är att man är orolig att styrsignalerna ska bli så starka att radiomottagaren förstörs, därför har man fått vara försiktig.

    Mer om kommunikationsproblemen: RussianSpaceWeb.com

    Emily Lakdawalla sammanfattar: Phobos-Grunt status, launch plus six days

    Ryska rymdflygstyrelsens bildarkiv: Roskosmos bildarkiv

    Skrivet av: Anders | november 15, 2011

    Rymdmode för snöväder

    Det går sällan en dag då jag inte läser Universe Today och den där artikeln hade bilder på senaste Sojuz-uppskjutningen som jag bara måste skriva om. För det första, vilket väder! Tänk att de flyger i snöyran. Och så rymdfarare i skyddsrockar mot vädret. Det ser ut att behövas.

    Sojuz TMA-22 görs redo för start. Bild: NASA, Joe Acaba

    A. Shkaplerov, A. Ivanishin och D. Burbank

    NASA-astronauten Dan Burbank och ryska kosmonauterna Anton Shkaplerov och Anatoly Ivanishin blir de första att använda de nya regnrockarna. Bild: NASA astronaut Joe Acaba

    Notis på Rymdkanalen om uppskjutningen, med videolänkar.

    « Newer Posts - Older Posts »

    Kategorier