Skrivet av: Anders | mars 24, 2011

MESSENGER och Dawn

MESSENGER och Dawn har något gemensamt. Båda är långväga och unika resenärer som börjar kretsa kring sina himlakroppar i år. 11 augusti i sommar kommer Dawn fram till asteroiden 4 Vesta. MESSENGER är fantastisk på många sätt, men då den redan flugit förbi Merkurius 3 gånger så vet vi ungefär vad vi har att vänta oss, rent visuellt. Att få se Vesta blir något helt nytt, med en storlek 578×560×458 km (den är som de flesta andra asteroider inte tillräkligt rund för att ha en enhetlig diameter) så är den mycket större än någon annan småplanet vi sett.

För 21 Lutetia med måtten 115×96×80 km är bra mycket mindre och är för närvarande den största vi sett på nära håll. Det var ESA:s Rosetta som flög förbi i somras. Vesta är den näst största asteroiden, efter 1 Ceres. Siffrorna är ordningstal, Ceres upptäcktes först och Vesta var fjärde asteroiden man hittade. Så det är ingen tillfällighet att Dawn ska undersöka just dem – från omloppsbana. Och det är det som är Dawns banbrytande bedrift, den blir, om den lyckas, första rymdsonden att (förutom jorden och solen) kretsa runt två himlakroppar. Och det är de långsamma men otroligt effektiva jonmotorerna som gör det möjligt. Vanliga raketmotorer med kemiska drivmedel räcker helt enkelt inte till.

Dawn - illustration från NASA

Nu i dagarna har man börjat köra igång Dawns instrument. Universe Today och Spacedog har mer detaljer.

Även MESSENGER har börjat dra igång instrumenten. Laserhöjdmätaren lär ha startats idag och de första varven runt Merkurius har gått bra. Det är lite nervöst för det stora solskyddet på sondens ena sida måste alltid vara riktad mot solen, annars förstörs satelliten på några timmar. Man får alltså inte på några villkor flyga fel.

Dawn känner jag mig lugnare för, den har bara en relativ hastighet mot Vesta på 700 meter per sekund och minskar den med 7 meter per sekund per dag. Och solen är ingen fiende ute i asteroidbältet, tvärtom går det åt gigantiska solpaneler för att strömmen ska räcka till både instrument och jonmotor. Och både Hayabusa och svenskbyggda SMART-1 har använt liknande motorsystem och lyckats stanna vid Itokawa respektive månen. Så det går säkert bra.

Nu väntar vi bara på bilderna. MESSENGER ska börja med att fota sydpolen och Dawn kommer att ta bilder på en stjärnlik Vesta för navigation, för att kunna finjustera banan så man kommer exakt rätt. Det är nog så viktigt när jonmotorerna bara genererar 90 mN. Milli-Newton. Som tyngdkraften av något som väger 9 gram.

Edit: En animation med Dawns väg från jorden till Vesta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: